There and back again

Efter en lätt frukost på hotellet igår så gav vi oss ut på jakt efter ett café för att få i oss en lite stadigare frukost. Efter många om och men och lite omkringvimsande i Central Park(det är svårt att gå direkt till det man är på väg till när man hela tiden hittar något annat man villl titta på) hittade vi ett ställe som hade mackor och wraps. Jag beställde en varm macka med kyckling och parmesan och när jag fick in den fick jag dessutom en halv tallrik grillchips till…
Efter det bestämde vi oss för att ge oss ut på Broadway och vidare ner till times Square. Väl där satte vi oss på den stora röda trappan och vilade en stund. Trots att vi befann oss på en plats full med folk, kändes det ändå rätt lugnt och trivsamt just där. Efter lite kikande i butiker kom vi på att vi skulle gå och köpa biljetter till Phantom of the Opera. Vi fick riktigt bra biljetter till specialpris (50$ billigare än vanligt, ja tack) nu på onsdag.
Efter en kort fika var vi tillbaka på Times Square igen för att handla lite och sedan skyndade vi oss tillbaka till hotellet där vi skulle träffa Elsa som för tillfället bor i New York.
Med Elsa begav vi oss till caféet FIKA som självklart är startat av ett gäng svenskar. Det finns numera tre FIKA på Manhattan och deras chokladbollar är väldigt populära. På caféet serverades kaffe från Löfbergs Lila och på en hylla stod ett foto på kungafamiljen. Ibland är det skönt att få känna sig som hemma även när man är långt borta 😉
Efter fikat gick vi vidare till Apples stora affär på 5th avenue. De har nyligen gjort om entrén dit och hann till Martins stora glädje bli klara innan vi kom dit. Och ja, entrén var häftig och affären var stor och full med folk och datorer.
Vi var sugna på att se Times Square kvällstid också så vi promenerade ner längs 5th avenue.  Där häpnade jag än en gång över New Yorks minst sagt blandade arkitektur. Hypermoderna märkesbutiker samsas med slitna gamla hus och pampiga katedralliknande kyrkor. Tyvärr var det söndagsmässa på gång i kyrkorna så det var inte riktigt läge att ta sig en närmare titt på dem, men vi ska försöka hinna med det senare i veckan.
Det är som sagt väldigt svårt att gå från punkt  A till punkt B utan avstickare, vägen till Times Square var såklart inget undantag. Vi stannade till ett tag vid Rockefeller Center och tittade på folk som åkte skridskor och hittade sedan en stor legoaffär som våra inre fem-åringar såklart var tvungna att titta närmare på.
Efter många om och men kom vi till slut fram till vårt mål. Times Square var mysigt dagtid, men på kvällen är det verkligen makalöst. Det är så upplyst av reklamskyltar att det är ljust som på dagen. Allt blinkar och lyser och det borde vara väldigt stressande, men jag gick bara runt och myste. Vi gick och satte oss på den stora trappan igen och bara försökte ta in synen av ett upplyst Times Square.
Till slut kände vi att det var dags att börja fundera på middag. Vi gick tillbaka till hotellet och lämnade våra grejer och gick sedan ner till hotellets källare där den italienska restaurangen Joe G’s (typiskt italienskt namn) låg. Det var kanske inte det billigaste av ställen, men hemskt gott och mycket! Jag blev verkligen proppmätt.
Vi hade egentligen tänkt att titta på film efter middagen men vi var båda så trötta att vi kanppt orkade borsta tänderna så det blev sängen direkt för oss igår.
Vi vaknade kvart över fyra imorse. Martin lyckades somna om så nu, fyra timmar senare, sitter vi och äter ”för-frukost” i hotellets lobby och funderar på hur vi ska lägga upp dagen. Vi ska skaffa tunnelbanekort och besöka minnesplatsen som nu är vid ground zero, sedan får vi se vad vi hinner och orkar.
Hoppas ni har det bra där hemma 🙂
Annonser

Gotham City

Snacks på Frankfurt-flyget

Jaha, så var man framme då. New York. Städernas stad. Och vi kan väl säga såhär: den misslyckades knappast med att imponera på oss.

...och så nåt gott att dricka 🙂

Efter en lång och jääävligt jobbig flygning (till största del tack vare våra ”hänsynsfulla” stolsgrannar) påbörjade vi vår landning, och på vägen ner fick vi faktiskt se skymtar av New Yorks berömda skyline. Stockholm står sig slätt. Senare, efter en väldigt smidig shuttle bus-tur till Manhattan klev vi av precis framför Grand Central Terminal (nej, den heter faktiskt inte ”station”), och andan gick nog ur oss båda en kort sekund. Bilder gör inte denna byggnad rättvisa. Även Empire State Building uppenbarade sig när vi brände igenom en viss korsning med bussen.

Islossning i himlen

nej!

Vi tog oss sen snabbt, enkelt och stadsvant genom tunnelbanan till en station nära hotellet, och några minuter senare var vi incheckade och på väg att lägga oss. Till bruset av ett dussintal AC-enheter (dock knappt några andra ljud alls) somnade vi… Och vaknade av att elementet fick fnatt, väste högt i en timme och höjde temperaturen i rummet till nära nog sauna-nivå. Trodde de att vi var finnar? Vem vet.

Grand Central Terminal

Just nu sitter Malin och bockar av de sista sevärdheterna på kartan, och försöker bestämma vart vi ska först idag. Då vi packade lätt tror jag skor och kläder står högst på listan. Senare idag möter vi Elsa för en fika på FIKA, och lite fler tips om vad vi bör se och göra.

Framme!

Så, nu är ni ifatt, nu vet ni precis vad vi vet, och kanske kan vi lyckas hålla er bättre uppdaterade under dagarna framöver.

8 timmar senare, i New York

Aha, långa internationella flygningar… Personen framför mig har precis slängt tillbaka sätet för andra gången. Tur att jag höll mitt glas i handen, annars hade jag nog haft det i knät.

Annars har allt gått bra. Vi är på väg över England nu, och snart korsar vi Atlanten. Maten är på väg att serveras, och efter det ska vi titta på West Side Story, som uppvärmning för veckan som kommer.

Julmys på Arlanda

Så då var vi incheckade och klara på flygplatsen, och nu sitter vi och väntar på vårt plan. Det finns sämre ställen att vänta på. Sveriges enda Starbucks ligger ju som bekant här, och självklart tog vi varsin jul-stajlad kaffe/choklad, som vi nu avnjuter i fåtöljer och med amerikansk julmusik i öronen.

*sluuuurp*

Spänningen är oliiiiiiiiidlig!

Nä, inte olidlig, men obekväm åtminstone. Vad har vi glömt? Vad saknar vi? Kommer tullen tro att våra påsar med vitt C-vitaminpulver är något annat?

Malins föräldrar kör oss till Arlanda, och de kommer hit kvart i nio. Just nu sitter vi och äter lite risgrynsgröt med mjölk till frukost, och sen kvarstår bara att sopa undan spåren innan vår kattvakt kommer lite senare på dagen.

Har vi allt med oss nu då? Nej, verkligen inte. Vi reser lätt, och det var tanken från första början. Till Japan hade vi med oss två fulla resväskor, och överpackade handbagage fulla med prylar. Till New York har vi en halvfull resväska, och även min ryggsäck har gott om plats kvar i huvudfacket. Det är väldigt skönt. Det bidrar en smula till att öka ”nä, något måste vi ha glömt”-nojan, men samtidigt vet vi att även om något händer på vägen så behöver vi inte släpa runt på flera, tunga väskor i New York, eller på någon utländsk flygplats.

Sen så ger ju den extra platsen möjlighet till flera USA-köpta julklappar, så skynda er att skicka in önskelistorna nu! 🙂

En dag kvar…

Eller, ja, en natt kanske. Imorrn bär det av, runt 13-tiden från Arlanda och några timmar senare från Frankfurt.

Vi hade sagt redan från början att vi ville resa lätt, och det känner jag att vi tagit till oss. Vi har bara en resväska, och den är knappt halvfull. Utöver det varsitt handbagage med iPad, MP3-spelare, bok och kamera. Kameror, ja… Två stycken blev det bara, utan telefoner inräknat. Min EOS 450D och min Olympus XA2, i vilken jag kör två rullar TMax 100 och vilken film jag nu lyckas få tag på i USA.

Pengarna är räknade, passen är packade och biljetterna… printade. Seriöst. Jag saknar riktiga biljetter. Inte lika kul att komma till Arlanda med en sketen utskrift som med riktiga, fina pappersbiljetter på kartong och med vattentryck.

Malin är också snart färdigpackad, tror jag… Hon kämpar med att flytta ur katterna ur lådor och väskor, gång på gång på gång. Det är något med öppna väskor, ju mer man behöver packa i dem, desto viktigare blir det för katterna att lägga sig i dem.

Nåja. Vi är ”on track”. Jag är inte ens nervös, bara förväntansfull. Jag älskar flygplatser, och jag gillar att flyga. Jag älskar storstäder, och det är trevligt att bo på hotell. Och på Söndag startar vi dagen med att gå till FIKA och… ja, fika 🙂

Två dagar kvar…

Sådärja, bloggen är uppe. En sak mindre att oroa sig för.

Hotellrummet är bekräftat och klart, vi har pengar växlade, elektroniskt visum registrerat och alla pass och biljetter på ett och samma ställe. Då är det väl egentligen bara packningen som kvarstår. Packningen, ja… Hur många kameror behöver man egentligen? Dels den digitala systemkameran, självklart, med 28-75mm och en ljusstark 30mm för kvällsbilder. Dels en liten kompaktkamera för lättare utflykter. Dels en Olympus XA-2 med 35mm film, bara för att det är kul med analogt. Dels varsin smartphone med mobilkamera. Och så undrar jag inte om jag ändå ska ta med mig min Yashica 124G för schyssta mellanformats-bilder…

Eller blir det lite mycket, kanske? Sex kameror för en vecka i storstan?

Nåväl, det löser sig nog när jag börjar packa min ryggsäck och inser att jag nog inte vill promenera omkring 12 timmar per dag med så mycket metall och glas i packningen. Bra bilder kostar, inte nödvändigtvis i pengar, men definitivt i sjukterapi när ryggen går sönder.

Det börjar i alla fall kännas att vi verkligen är på väg nu. Det har varit bokat och klart sedan i somras, men det har alltid legat så långt fram i horisonten att man inte riktigt tänkt att det var på riktigt. Nu, med två dagar kvar, är det på riktigt. Helt plötsligt sitter vi på planet och ser Arlanda sjunka bort under oss, med fötterna rakt pekade mot den största storstaden av alla:

New York.