En helt vanlig måndag…

Ja… Hur summerar man gårdagen i något mindre än romanform? Jag får helt enkelt försöka.

Efter hotellets lilla för-frukost så tog vi en sväng mot Broadway, där vi hittade en bagelshop. ”Smutt”, tänkte vi, ”bagels ville vi ju äta!” Därför beställde vi självklart pancakes med bacon. Hujedamig va sött, men gott! Mätta i magen införskaffade vi varsitt Metro Pass och tog tunnelbanan ner till Chinatown och Little Italy.

Det var ingen större överraskning vart vi kom upp först någonstans, men desto intressantare när man märkte att Chinatown och Little Italy nästan obemärkt gick över i varandra. Mitt i en korsning kunde du titta åt endera hållet, och se nästa bara kinesiska affärer eller nästan bara italienska restauranger, med de motsatta inslängda lite här och var. De tycktes dock komma överrens väldigt väl, och alla gick mest omkring och gjorde sitt. Fina, gamla, låga New York-hus med sotsvarta brandtrappor kontrasterade mot Downtowns bländande högljus längre bort.

Till fots tog vi oss nedåt stan, genom Columbus Park, via City Hall (som vi fortfarande inte är säkra på om vi faktiskt såg eller inte) och till sist till Ground Zero. Kön till minnesplatsen ringlade sig ganska lång, men var väl organiserad och kontrollerad av säkerhetspersonal. Helt i linje med Amerikaners ogrundade paranoia fick man absolut inte ta några som helst bilder av kön till minnesplatsen, men minnesplatsen själv var naturligtvis helt OK att fota.

9/11, ja. Även om nybygget som äntligen tagit fart har trubbat av den dämpade känslan som Ground Zero ger, så märker man av att det fortfarande är ett stort, öppet sår i den Amerikanska själen. Även bildligt talat, då minnesplatsen är två enorma hål där tvilling-tornen en gång stod, med vattenfall som rinner ner i en mörk avgrund. Det är en mäktig syn ändå, och de två nya tornen som är i full gång (utav fyra totalt) överraskar en lika mycket varje gång man låtit bli att titta uppåt en kort stund.

En liten smula trötta (och vimmelkantiga) av alla höghus gick vi mot Hudson-floden istället. Plötsligt kom vi fram till floden och utsikten över New Yorks stora hamninlopp, och det kändes lite som att komma ut ur en stor grotta. Ljuset, luften, öppenheten! Vilken skillnad mot litenheten man känner mellan skyskraporna. Varmt och skönt var det också, jackorna hade åkt av för länge sedan, så vi satte oss på en bänk och vilade. Borta i horisonten såg vi Frihetsgudinnan vinka, och under timmen som gick, gick även solen ner och kastade ett vackert, orange sken över hela hamnen.

Därefter började vi så sakteliga ta oss mot Wall Street och finansdistrikten, men vi tog omvägen via vattenpromenaden och stötte på diverse historiska monument och statyer: Battery Park (där vi matade ekorrar ur händerna), the Universal Soldier, Clinton Castle. Nästan framme tog vi återigen en fika på FIKA, och passade på att äta lite.

Nu hade solen nästan gått ner, och arbetsdagen började lida mot sitt slut, så det var inte ont om kostymnissar och Wall Street-folk runt omkring oss. Även Occupy Wall Street-människorna såg lite trötta ut, men trummade på friskt och dansade ändå. Sån energi uppvisar de, efter över en månad av ockuperande, att till och med en Wall Street-bank satt upp en stor skylt i fönstret där de uttalade sitt stöd till rörelsen.

Ett sista tappert försök att avsluta en lång, intrycksrik dag gjordes, då vi ville se Brooklyn-bron i upplyst form. Tji fick vi, då Brooklyn-bron inte har några lampor! Helt slut och så trötta i huvudet att vi hade svårt att bara kommunicera med varandra tog vi så till sist beslutet att ta tunnelbanan Uptown och fixa något att käka och dricka innan vi åkte hem och somnade. Det blev varsin dricka från Starbucks vid Times Square (där personalen totalt misslyckades med att förstå vad vi hette), en vilostund på stora trappan och till sist en promenad via 8th Avenue hem till hotellet. På vägen svängde vi in i en liten Sandwich-shop och köpte en Roasted Pork-smörgås och en Grilled Chicken Pesto-wrap. Väl hemma hittade vi NBC på TVn, tittade på How I Met Your Mother på riktig Amerikansk TV, och åt våra mackor innan vi somnade, någonstans runt 22-strecket…

Annonser

One thought on “En helt vanlig måndag…

  1. När jag var vid Ground Zero 2006 så fanns det fortfarande bara två stora hål med en massa bråte i, inga fontäner vad jag kan minnas. Det regnade och himlen var alldeles mörk. På byggnaderna runt om fanns fortfarande soten kvar. Det var inga köbildningar till minnsplatsen då, men ändå en hel del folk som tysa gick och läste alla namnen på väggen och grät. Jag kommer nog aldrig glömma den upplevelsen. Jag längtar efter att få åka tillbaka och se hur amerikanerna har rest sig igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s